Kamrater
Vi firar 1 maj. Vi firar arbetarklassens högtidsdag, 1 maj. En högtid tillägnad den stora massan i samhället – arbetarklassen. Det är arbetarklassen som är ryggraden i samhället. Men denna ryggrad är satt under ständiga piskrapp. Kapitalisterna gör allt att för att pressa tillbaka arbetarklassen och för att försämra villkoren för vanligt folk i det här landet. Utvecklingen i Sverige går helt enkelt åt fel håll. Man rustar ned det allmänna till förmån för avregleringar, bolagiseringar och privatiseringar.
Se på sjukvården till exempel, under 1990-talet halverades antalet vårdplatser i vårt land, från 62 000 till 31 776. 1990 hade vi 89 kompletta akutsjukhus i Sverige och idag finns det drygt 60 kvar. Dessutom finns konkreta planer på att ytterligare ett dussin akutsjukhus ska läggas ned. Mellan åren 1988 och 1999 försvann 139 123 sjukvårdsanställda. Detta har lett till att sjukvården i Sverige idag är i kris.
Försämringarna av det gemensamma genomsyrar samhällets alla delar. Jag säger avregleringar och ni alla borde rysa av förtvivlan, för ni tänker på att ni går till posten och inte kan köpa ett frimärke, för posten säljer inga frimärken längre och ni får hämta ut era paket på macken eller i blomsteraffären.
Nämn avregleringar och ni tänker på otaliga strömavbrott för att det visst råkar snöa lite i det här landet under vintern och ni tänker på elräkningar som idag är dubbelt så dyra jämfört med innan avregleringseländet satte i gång. Trots dubbelt så höga elräkningar vägrar elbolagen att investera i säkra elnätet och vi smålänningar fick ju alla uppleva vad det förde med sig i samband med stormen i januari. När jag säger avregleringar tänker ni på SJ och tåg som inte längre kommer i tid och ni tänker på Telia och de gånger som ni förgäves försökt nå en levande människa när ni ringt till deras kundtjänst.
Telia ja. Vem privatiserade Telia? Ja inte var det de borgerliga partierna i början av 90-talet. Utan det var den socialdemokratiska regeringen som gjorde det. Och om sossarna gjorde något så gjorde Vänsterpartiet likadant. Vänsterpartiet röstade aktivt för att Telia skulle privatiseras – fy skäms Vänsterpartiet!
Den svenska utvecklingen går åt fel håll även på arbetsmarknaden. Den redan höga arbetslösheten fortsätter att växa. Vi är snart uppe i 6 % öppen arbetslöshet. Bakom dessa procentsiffror gömmer sig 393 546 svenskar som förra veckan gick utan arbete. Lägg till detta de 162 391 som var deltidsarbetslösa. Regeringens mål är att pressa ner arbetslösheten till 4 % lagom till valet nästa år. Men arbetslösheten ska inte pressas ned genom att skapa nya jobb. Nej i stället ska de arbetslösa gömmas bakom diverse åtgärder och utbildningar.
Och 4 % öppen arbetslöshet – vad är det för målsättning? En politik i folkets intresse borde vara en politik där arbetslösheten ska tas bort. En politik i folkets intresse handlar om full sysselsättning. Det arbetar vi kommunister för.
Sverige saknar idag en statlig industripolitik värd namn. Vi säger att om kapitalet för sin egen vinnings skull vill lägga ned samhällsnyttig produktion så måste staten gå in och garantera jobben. Vi säger att vi måste lämna EU, som utgör garanten för dagens politik där EU-pengar bidrar till att flytta jobben utomlands, såsom skedde när Continental ödelade däckfabriken. EU förbjuder en politik för full sysselsättning utan kräver att inflationsbekämpning ska vara högst på den politiska agendan. Vem gynnas av dessa regler? Ja inte är det arbetarklassen.
Det senaste året har ett nytt hot mot arbetarklassen i vårt land dykt upp. För ett år sedan utvidgades EU med 10 nya stater. Detta innebar att vårt land öppnades upp för bl.a. lågavlönad arbetskraft. En lågavlönad arbetskraft som profithungriga kapitalister inte är sena att utnyttja. Vi minns säkert alla vinterns konflikt i Vaxholm där den borgerligt styrda kommunen kontrakterade ett lettiskt byggföretag utan kollektivavtal.
Kampen för att svenska kollektiv avtal ska gälla på den svenska arbetsmarknaden är principiell och oerhört viktigt. Utan våra kollektivavtal kommer lönerna att dumpas och arbetsvillkoren att försämras. Det är en utveckling som varje arbetare måste förhindra. Utländska arbetare är hjärtligt välkomna hit för att arbeta, men då ska de göra det till riktiga löner. Därför ställer vi kommunister krav på att de svenska kommunerna ska skriva in ett direkt krav på att ett svenskt kollektivavtal ska ingå i kommunernas inköps- och upphandlingsregler. Här i Gislaved har vi i Kommunistiska Partiet lagt en motion med detta innehåll till kommunfullmäktige. Nu är det upp till bevis för sossarna och de andra här i kommunen om de anser att det i Sverige ska gälla svenska regler och villkor eller om vi ska slava under EU:s diktat och förordningar.
Arbetarklassens läge förbättras inte heller genom de avtal
som facken och arbetsköparna sluter. Se bara på Kommunals senaste
avtal. Kommunal säger sig slå på stort och ta kampen
för de lågavlönade kvinnoyrkena. Men vad är det då
för avtal man sluter och som Kommunals ordförande Ylva Thörn
presenterar som en seger. Jo 400 000 kommunalt anställda i vård
och omsorg garanteras en löneökning på 175 kronor i månaden,
vilket är det samma som 1 krona mer i timmen.
1 krona mer i timmen är det en satsning på vården och
omsorgen?
1 krona mer i timmen är det en satsning på kvinnolönerna?
1 krona mer i timmen är det något annat än ett hån
mot alla de som dagligen sliter och stå i? Kommunal borde skämmas!
Visserligen så kommer flertalet medlemmar få ytterligare någon krona mer i timmen i lokalt påslag, men i den lokala förhandlingen är det ett lotteri om vem som kan få en lite större del av kakan. Många blir i denna individuella tävlan helt utan lokalt påslag. Den individuella lönesättningen är ett redskap för att splittra kollektivet och hålla lönerna nere.
Facket och arbetsköparna motiverar sina överenskommelser med
att det inte finns pengar. Har vi inte alla hört detta till leda
– det finns inga pengar. Det är gigantisk lögn utan motstycke.
Se bara på den svenska börsen förra året. 90 företag
på Stockholmsbörsen ökade i fjol sin vinst med 40 %. Till
304 miljarder kronor. Börsföretagen har nu så mycket pengar
att de inte vet vad de ska göra av dem. Således delar de ut
allt större summor i arbetsfria inkomster till aktieägarna.
Förra året delades det ut 135 miljarder kronor från den
svenska börsen. 135 miljarder kronor. Det är nästan lika
mycket som vad hela den svenska sjukvården kostar. Lägg till
denna gigantiska summa alla de bonusprogram som storföretagens direktörer
beviljar sig själva.´
Mest av alla fick förra året H&M:s ägare Stefan Persson. Han kammade hem 2,4 miljarder kronor! Denna summa motsvarar 273 972 kronor i timmen, dygnet runt. Med andra ord tjänar H&M:s ägare betydlig mer på en enda timme än vad en svensk arbetare tjänar under ett helt år! Man måste undra hur mycket och hur hårt Stefan Persson arbetar för att vara värd denna ofantliga summa? Man måste dessutom ställa sig frågan varifrån pengarna kommer? Pengarnas värde kan inte komma från tomma intet utan det måste arbetas ihop, fysiskt. Det är precis vad de anställda gör åt H&M:s ägare. Förra året arbetade anställda i H&M:s-butiker och arbetare i Asien ihop 11 miljarder kronor till H&M:s ägare varav 2,4 miljarder gått till Stefan Persson personligen. På samma sätt har arbetare i vårt land och i andra länder arbetat ihop till de 135 miljarder kronor som ska delas ut från den svenska aktiemarknaden för förra året. Vem sa att det fattades pengar?
Det handlar helt enkelt om fördelning, om att organisera samhället
på ett annat sätt. På ett solidariskt och humant sätt.
Ett socialistisk sätt. Det är denna utmaning vi i Kommunistiska
Partiet har tagit oss an. Vi accepterar inte att utvecklingen går
åt fel håll. Vi accepterar inte egoismen och den orättvisa
fördelningen.
Låt mig peka på två dagsaktuella frågor som exempel
på vad jag menar – alkoholen och bensinskatten. Sedan Sverige
blev medlem i EU väller alkohol och narkotika in över gränserna.
Enligt diktat från EU och EU:s alkoholkapital finns inte längre
några införselbegränsningar för alkohol, inget statligt
importmonopol och inget reklamförbud. Följderna är förfärande.
Alkoholkonsumtionen i Sverige ökade mellan 1994 och 2004 från
6,4 liter ren alkohol per person och år till 10,5 liter. Alkoholpolitikens
kollaps är ett hot mot folkhälsan. Ökad alkoholkonsumtion
leder inte bara till tragedi för de som hamnar i missbruk, utan det
leder även till ökad alkoholrelaterad brottslighet, som misshandel
och rattfylleri, och till ökade alkoholskador, med stora kostnader
för samhället.
Inför EU-omröstningen 1994 garanterade ja-sidan att ett eventuellt
medlemskap inte hotar svensk alkoholpolitik. Det var ett medvetet bedrägeri
för 10 år senare har EU:s alkoholkapital fri tillgång
till den svenska marknaden. Vi kommunister företräder ingen
förbudslinje.
Men vid stort och regelbundet drickande leder alkohol till beroende och
missbruk. Alkoholpolitiken bör därför inriktas på
att hålla konsumtionen låg och kontrollerad. Detta kräver
kamp mot alkoholkapitalet och mot det EU som sätter alkoholkapitalets
frihet före folkhälsan och före solidariteten med dem som
löper risk att dras ner i alkoholismens elände.
Vad gäller bensinen så ligger literpriset nu kring 11 kr och det verkar fortsätta uppåt. Av dessa 11 kr går ca 4 kr till oljebolagen, 2,7 kr till fast energiskatt, 2 kr till fast koldioxidskatt och 2,21 kr i rörlig moms. Av bensinpriset utgör alltså 63% skatt. Denna skatt är regressiv, dvs den drabbar de lågavlönade hårdast, eftersom de tvingas betala en större del av sin inkomst i bensinskatt än de högavlönade. Bensinskatten handlar inte om några småsummor. Den som tankar 1500 liter bensin om året får med nuvarande pris betala 10395 kr i skatt. Det svider i plånboken, skärskilt som bilen för många är enda möjligheten att ta sig till jobbet.
Den höga bensinskatten motiveras av politikerna av hänsyn till miljön. Men frågan är om skatt är det bästa medlet för att minska koldioxidutsläppen i det här landet? Givetvis är det möjligt att via skattevägen minska biltrafiken. Om bensinpriset höjs till 30 kr litern, vilket Miljöpartiet drömmer om, så blir det omöjligt för vanligt folk att åka bil. Det skulle säkerligen minska koldioxidutsläppen. Men det skulle samtidigt få förödande sociala konsekvenser. I praktiken skulle det bli omöjligt att arbeta och bo i glesbyggd, där bilen för de allra flesta är en förutsättning för att ta sig till och från arbetet,.
Utsläppen från biltrafiken måste minska. Men det finns andra sätt att göra det på än genom orättvisa skatter. Bygg ut kollektivtrafiken säger vi kommunister. Och inför lagar och regler som minskar den tunga lastbilstrafiken till förmån för järnväg och båt. Tvinga bilföretagen att ta fram bensinsnåla bilar och inför en straffskatt på bensinslukande stadsjeepar. Ska vi komma tillrätta med miljöproblemen i det här landet så måste vi införa en stadsplanering värd namnet. Därför är det ett rättvisekrav att välfärd, service, fritidsaktiviteter och kultur finns inom rimliga avstånd från där man bor. Och så gäller givetvis även för jobben. Därför säger sänk bensinskatten! Vi säger jobben kvar i Sverige Vi säger bygg ut den offentliga sektorn. Och vi säger, inför skatt efter bärkraft, ta pengarna där de finns och höj skatten för de rika!
Just nu pågår en process med att ta fram en ny grundlag för EU. En grundlag som formar EU:s utveckling och framtid. I de flesta av EU-länderna ska man folkomrösta, för att se vad medborgarna tycker om förslaget. Men inte Sverige – vi får inte folkomrösta. Danmark ska folkomrösta, Frankrike ska folkomrösta, Storbritannien ska folkomrösta och så även Irland och Portugal. I Spanien har man redan folkomröstat. Men varför får inte vi i Sverige folkomrösta? Jo här i vårt land kan vi ju ha fräckheten att säga nej till förslaget. Och allt tyder på att vi skulle rösta just nej om vi fick möjlighet att säga vad vi tycker genom en folkomröstning.
De nya grundlagsförslaget innebär att man skriver in en lagfäst högerpolitik i grundlagen. Bort med skattefinansierad offentlig sektor och fram för en avreglerad federal statsbildning. Den nya EU-grundlagen kommer att gå före den svenska nationella grundlagen. Våra svenska lagar kommer inte att vara suveräna längre utan de kan slås ut av EU:s lagar. I EU-grundlagen står det t.ex. att EU:s valuta är Euron – då kvittar det lika att vi i Sverige och Danmark röstat nej till Euron. Vi kräver att även vi i Sverige ska få säga vad vi tycker om förslaget till ny grundlag för EU. Allt annat vore en demokratisk skandal. Göran Persson och de borgerliga partiledarna är en samling anti-demokrater som inte låter folket få säga sitt om den nya grundlagen. De är en samling fegisar som inte vågar möta folkets vilja. Sossarna och de borgerliga partierna borde skämmas
Det är nu över 2 år sedan USA genomförde sitt olagliga
angreppskrig på Irak. Vi ställer oss frågan, idag precis
som för två år sedan – var är massförstörelsevapnen?
Var är massförstörelsevapnen?
Var är massförstörelsevapnen?
Den frågan måste ställas om och om igen, och det till
alla de krigshetsare som ville ha det imperialistiska oljekriget. Vi ställer
frågan till Bush, till Blair, till den svenska regeringen och vi
ställer den till de borgerliga ledarsidorna.Var är massförstörelsevapnen?
Men sanningen är att det fanns inga massförstörelsevapen
i Irak oavsett hur många lögner USA försöker skyla
över detta med. Inte ens USA:s egna handplockade vapeninspektör
har hittat något. USA gick till krig på falsk information.
Den lilla klick som styr USA hittar nu på helt nya förevändningar
för kriget. Krigshetsare finner som vi vet alltid en förevändning
att starta krig. Idag heter det att man befriat Irak så att "demokrati"
kan införas. Kriget mot Irak var ett led i det som USA kallar "kriget
mot terrorismen". Men är det inte mer terrorism i Irak idag
än innan kriget startade? På vilket sätt var den irakiska
regimen lierad med Al Qaida?
George Bush är oss och irakierna svaret skyldiga. Men USA och Bush
vet att Saddam inte var lierad med Usama bin Laden.
Kriget hade helt andra orsaker än massförstörelsevapen och terrorism. Det handlade om oljan och USA:s självpåtagna rätt att leka världspolis. Varhelst USA:s intressen hotas så ska dessa uppstickare bekämpas. Det är USA:s arroganta budskap till: araber, palestinier, kubaner, venezuelaner, eller vem som helst som vågar ifrågasätta USA-imperialismen och dess världsherravälde. Det pågår ett folkmord i Irak. Ett folkmord som får gå obemärkt och obestraffat förbi. Det är skamligt och manar alla progressiva krafter till att protestera mot folkmordet och mot den olagliga ockupationen av Irak. Detta borde Göran Persson ha gjort vid sitt besök hos folkmördaren Bush förra året. Men ynkryggen Persson bedyrar sin lojalitet och går i imperialismens ledband – se bara på hans stöd till den rasistiska staten Israel. Fy skäms Göran Persson!
Alla vi som är här i dag inser att vi måste få annan världsordning. Vi måste tydligt säga ifrån och visa att det aldrig är rätt att bomba ett land för egen vinnings skull. Det är aldrig rätt att bomba oskyldiga människor och påtvinga dem den starkes makt. Anfallskrig är inte en humanitär intervention, ockupationssoldater är inte fredsstyrkor. Fred, frihet och demokrati är inte möjligt att uppnå under en fientlig ockupation. Att tro att det irakiska folket inte själva klarar av att ta hand om problemen i sitt land är ett förakt för det irakiska folket. Den irakiska motståndskampen är värd allt stöd och vi kräver att USA omedelbart lämnar Irak! Stöd det irakiska folkets motståndskamp mot ockupationen!
Och allt stöd till det palestinska folkets kamp för sitt land. Det palestinska motståndet mot den olagliga israeliska ockupationsmakten är legitim och är värd allt stöd. Den som inte stödjer det palestinska folket kamp för sitt land kan aldrig vara en demokrat eller humanist. Vi säger: leve ett fritt och demokratiskt Palestina!
Världen idag ser i många avseenden förskräcklig ut, men tänk på att den inte måste se ut på det här viset. Vi kan alla förändra den, tillsammans. Vi kan alla resa visionen om ett annat samhälle, socialismen. Så låt oss ta med oss det härifrån idag. Låt oss resa socialismens visioner och kommunismens ideal. Framtiden tillhör socialismen, framtiden tillhör kommunismen!
Röd Front Kamrater!